Och jag träffar en annan trots mitt damaged mind. Jag tar ibland initiativ till att ses men inte mycket mer känns det som. Han kanske vill mer. Jag tror att han försöker. Men det tar stopp någonstans på vägen. Jag vill lära känna så att jag har någon chans att tycka om. Nu är det så oklart vad vi är. Det är jobbigt att inte veta. Men ett som är säkert är dock att han är snygg. Och det är väl det, det är kanske därför jag fortsätter. För leendet är mycket fint. Känslan att en snygg kille vill ha mig. Vi skulle vara fina på stan ihop. typ så. Har inte riktigt känt så rent utseendemässigt med någon förut. Det är nytt. Roligt. Snyggt då får jag väl säga. Och jag vill liksom. Kanske är det inte heller bara jag som stoppar, min damagemessness, utan det är vi båda två som är osäkra helt enkelt. Vi pratar för lite. Och när morgonen kommer är det inte samma sak som kvällen innan. Vill utforska vad han är, vad han skulle kunna vara. Skulle vara så snygg bredvid mig. Är det här helt fel? Jag attraheras av hans utseende men måste veta mer om hans mind innan jag kan attraheras helt och bli mer loose. Eller hur det stavas.